Då har man som vanligt agerat höna bland tupparna. Här fungerar det inte som i djurlivet, flera hönor på en tupp utan tvärtom. Jag pratar givetvis om hockeyn, där det domineras av pappor. De är om sig och kring sig till varje pris för att just deras söner ska lyckas. Jag håller mig lite på min kant till att börja med, men sedan kan jag inte mer än lägga mig i diskussionen. Hockey är en extrem tuff sport och då tänker jag inte bara fysiskt, utan sportsligt. Man slås ut i hockey, så är det bara och det är bara några få som kommer fortsätta, som det ser ut nu. Frågan är hur skulle man kunna agera annorlunda, kan fler vara med högre upp i  åldrarna och  hur skulle det kunna se ut i så fall?

 

Jag träffade på en kvinna idag, då jag var och handlade och av en händelse började vi prata hockey. Hon berättade att hennes söner hade spelat och var en av dem som blev uttagna i TV- pucken, men strax efter upplevde att det blev för mycket och la av. Men frågan kom till mamman först om det var okej? Undra hur jag skulle tänka, om man ser en talang framför sig men sedan beslutar sig för att läggs av. Skulle mina egna misslyckanden komma upp då och känslan av att jag blev inget och nu vill mitt barn sluta som har möjligheten. Skulle all tid och pengar kännas bortkastat då eller skulle jag kunna se det som en investering för livet ändå? Ja det är en svår fråga. Men kvinnan i butiken hade förstått detta och sa att det var en rolig tid. Ta vara på den. Det var precis det jag hade med mig nu i kväll då jag stod parkeringsvakt för laget och frös.