Vaknar av en klocka som ringer, vatten som spolar, mutter över varför inte matlådorna är diskade. Skrammel i köket och mutter över att grytan inte är ren. Klockan fortsätter ringa, vattnet spolas i köket, spolning på toaletten. Jag stänger av klockan, går upp och stänger dörren till barnensrum. Sätter på kaffe och analyserar. Tar ett steg tillbaka, sätter på Tv och tar med mig kaffet. 

 

Stress, stress kan du passa maten, måste duscha, ok! Ut från toaletten, mutter har du inte tvättat mina kalsonger? Tänker för mig själv, nej jag brukar strunta i det när jag tvättar, eller inte kanske. Fanns de i tvättningen, så är de tvättade, kommer inte ihåg exakt vad som tvättats, blir svaret. Kommer ut med tvätthögen, kan du ta fram ett par kalsonger åt mig, jag måste duscha. Jag sorterar tvätthögen och hittar kalsonger.

 

Bråttom, bråttom nu hinner jag inte ta bussen, jag tar bilen. Ja gör det blir mitt svar! Ut från duschen, varför kör du inte mig i stället? Men jag är inte klar och du sa att du skulle ta bilen. 

 

Avslut på en helt vanlig vardag. Har försökt påpeka att man kan gå upp tidigare eller alternativt förbereda dagen innan. Svaret blir att han inte mådde bra, men då måste det vara så varje dag eftersom morgonen ser lika ut.

Det spelar ingen roll om jag hjälper till, utan det blir ett sätt att räkna med att annan gör. Glömde jag säga att jag hade en ledig dag.