Försöker få till en adventskänsla i röran, men inser hur mycket som behöver städas bort. Jag brukar tycka det är kul att pynta till jul, men känner ingen glädje. Det blir som ytterligare ett moment som ska göras och sedan tas bort. Upplevelsen känns bara onödig och ytterligare jobb. Jag tror att en bidragande orsak är mörkret och att snön fattas. Jag tycker egentligen om snön, men samtidigt är det jobbigt att ligga ute på vägarna som krävs i arbetet.

 

Försöker få med barnen på pyntandet men de vill hålla på med sitt. Undrar om någon egentligen bryr sig eller inte om tomtarna och stjärnorna kommer på plats. Maken ser absolut inte till att något uträttas. Förutom att det var fart gällande fin frukost, vilket inte alltid tillhör det vardagliga. 

 

Jag satirer och läser på FB om hur mysig deras morgon har varit och hur lyckliga de är över sitt nya kök. De firar med hela släkten och myser ihop. Jag känner en uns av avundsjuka, varför blev det inte så för oss? Jag vill också ha det så att alla kunde trivas ihop. Den där gemenskapen på riktigt. Inte bara från en sida av släkten som ska stå i centrum. Men det blir nog bra till jul som man brukar säga.